På LOs kongress i juni hade kulturen en viktig del. Den var synlig och den visade på en bredd som man kanske inte kunde tro om facket. Det var ungdomar från Unga Örnar som visade upp sina anmärkningsvärda cirkuskunskaper och konster.
Här var musiken representerad av Eldkvarn och inte minst en kör av kongressombud som sjöng en rörande och stark ”Internationalen” som avslutning på kongressens arbete.
Men också ett Kulturkafé där kongressombud och kulturarbetare möttes i ett stort antal välbesökta seminarier under de fem kongressdagarna. Det är nog ingen som glömmer det imponerande öppningsspelat som Kent Ekberg hade regisserat och skrivet Detta är bara exempel på allt som visades upp under kongressdagarna. Ett annat viktigt kulturinslag var utdelandet av LOs kulturpris som skedde för första gången någonsin. J, det är sant för tidigare har LO delat ut ett kulturstipendium. Så införandet av LOs kulturpris är ett sätt att ge kulturfrågorna en större vikt och dignitet i det tvärfackliga och förbundsfackliga arbetet.
Facket har ett viktigt kulturpolitiskt uppdrag. Att se till att kulturen blir tillgänglig för alla LO-medlemmar och inte bara för den kulturvana medelklassens som med lätthet hittar till teatern, biblioteket och konsthallen. Intresset finns vilket inte minst visar sig av Sven Nelander utredning ”Din stund på jorden” som kom 1999. I den är det tydligt att kulturintresset finns hos LO-medlemmarna även om vanan att leta sig fram i kulturutbudet inte är lika tydligt som exempelvis hos tjänstemän och akademiker.
Det är också viktigt för facket att vara en motkraft mot de extremt kommersiella krafter som ockuperar massmedia med sina dokusåpor, infantila underhållningsprogram och ytliga treminuters nyheter. Samhällsbevakning och debatt är ett kulturansvar och det är ett fackligt uppdrag att göra motstånd mot kommersialismens försök att ockupera våra hjärnor och våra barns värderingar med mobbnings-TV och sexism. Alla människors lika värde och rätt är ett oerhört stort uppdrag som fackföreningsrörelsens har. Hävdar facket dessa värderingar så är det andras värderingar som kommer att bli dominerande och allenarådande i framtiden.
De bredd som LO-kongressen visade på fackligt engagerat kulturarbete; den bredd hos de kulturarbetare som deltog på olika sätt under kongressdagarna ger ett hopp om framtiden Ett hopp som man ibland kan tappa i den kommersiella öken som breder ut sig i kulturlandskapet. För trots allt hoppet och drömmen om en bättre värld är vad vi alla har eller hur?
