Liston var en vänlig och snäll människa. Smeknamnet fick han efter den storväxte amerikanske boxaren Sonny Liston. Inte för han var storväxt utan för att han var bara 1,60 lång. Avled tragiskt i cancer i början av 1990-talet.
Åke Skoog en god vän och synnerligen skicklig yrkesman även han avled i mitten av 1990-talet.
Den normala utblicken för en yrkesförare.
Dalagubben var ett original av stora mått. Tvätta sig sällan och hade bara två tänder. Historierna om Dalagubbens sparnit är många och legio. Vid sin pensionering flyttade han ut i skogen i ett litet torp där han också kom att sluta sina dagar.
Industrigatan vid SJ:s fraktgods i höjd med dagens fjärrbussterminal. Husen till höger är alla rivna till förmån för byggmästare Coccozzas hyreshus.
Arne Krantz var en snäll, vänlig människa och en fena på byggkasino som han gärna och ofta spelade när tillfälle gavs.
Göte en i många stycken illa sedd person på grund av hans överdrivna kärlek till pengar. I bakgrunden en av de som vid tiden arbetade på soptippen i Linköping.
En annan arbetskamrat (tror att han hette Mikael Svensson) som också var en mycket duktig fotbollsspelare i Hemgårdarna.
Åke Karlsson var lagerchef och senare även verkstadschef. Ytterligare en sympatisk människa som aldrig sa eller gjorde någon nå´t förnär. Avled för några år sedan lugnt i sömnen vid en ålder närmare 80 år.
En av personligheterna på verksta´n - kunnig, duktig i sitt yrke. På det här fotot är han plågad av svår tandverk.
Fyllnadstippning i mitten på 1970-talet var ingen fråga om miljötänkande. Allt blandes i en salig röra och övertäcktes med schaktmassor.
"Perka" även kallad 65:an efter numret på bilen han körde. Körde från början 24-meterskombinationer på Linköpings mest ökända åkeri KAB:s som hade troligtvis länets mest risiga bilpark. 65:an stod inte ut utan bytte jobb och började på Linköpings Express & Ordercentral. 
Folke Linder körde kranbil under hela sitt yrkesverksamma liv. Lever idag som pensionär.
Ekängsvägen mot Gärstad-tippen.
Denne tyvärr vad namnet gäller bortglömd i mackpersonalen var en skämtare av stora mått. Enligt uppgifter jag fått kan han ha hetat Collin, men är ej säker på namnet.
Platskontoret till bygget av RIL (Regionsjukhuset I Linköping) idag Universitetssjukhuset i Linköping. Låg ungefär där södra entrén är idag.
Ett melankolisk foto på Janne Banan som avled tragiskt av sitt svåra alkoholkmissbruk innan han nått sin 40-årsdag. En god arbetskamrat som alltid ställde upp och hjälpte till när det behövdes.
Mannen till vänster hette Martin Pettersson och avled tragiskt vid relativt unga år. Dog i sitt hem hastigt en morgon och hittades av sin ena dotter. Humle till höger mackföreståndare och skicklig på att reparera väggur.
En praktikant från yrkesförarutbildningen på Ebersteinska skolan i Norrköping. Råkade senare ut för en svår trafikolycka och blev invalidiserad för resten av sitt liv.
En av de som jobbade på soptippen och skadades svårt i en mc-olycka några år efter denna bild tagits. Han blev heller tyvärr aldrig återställd från sina skador.
Vågmästaren på den gamla sopförbränningen i Linköping. Här vägdes de brännbara soporna. Sopförbränningen låg vid värmeverket på Oskarsgatan mitt emot den nuvarande Postterminalen.
Tömning av containrar på Gärstad.
Fyllnadstippen på Gärstad. I bakgrunden Leca-fabriken vars uppgrävda gigantiska hål i marken fylldes med sopor.
Qvarre och Palm spelar kort i åkeriets lunchrum.
Gummiverstadens mekaniker hjälper till att tanka upp bilarna en regnig hösteftermiddag.
Lennart Andersson som jag jobbade med under ett antal år. En tyst och försynt människa som aldrig sa ett ont ord om någon.
Håkan var yngst på verkstaden och en mycket skicklig reparatör.
Tysken som kallades så för att han var flykting från det dåvarande Öststyskland. Vad det led slutade han och fick ett mycket bättre jobb.
Körning av containers vid bygget av Arlas anläggning på Tornby.
Humle bokförde allt i sina kassabok. Varje tankning, varje droppe olja osv.
Ett Linköpings-original: Tage Bränning som bodde i en liten smutsig lägenhet i Tannefors. Bytte aldrig kläder, tvättade sig aldrig och levde gott på vad soptippen kunde förse honom med i form av saker som gick att sälja, antikviteter, metaller, flaskor, böcker osv. Luktade som en skunk.
