Hildur Augusta Bergström föddes den 27 februari 1892 i Storebro i den södra delen av Vimmerby kommun.
Hon skulle leva till den höga åldern av nästan 96 år då hon avled den 28 december 1987.
Hildur Augusta föddes i en tid då det inte fanns rösträtt, inte bilar, inga flyplan, tågen var en nyhet och radio, TV, datorer och rymdresor fanns knappast i någons tankevärld. Hon upplevde hungerkravallerna i Västervik 1917 och hon fick se hur det gamla klassamhället förändrades till den välfärdssamhälle vi har idag.
Det här är bildberättelsen om ett nästan 100 år långt liv. Det är berättelsen som den berättades för mig. Fotografierna kommer från Hildur själv och finns i familjens ägo. Fotograferna är i de flesta fall okända om inget annat anges.
Hildur var min mormor.
Rut (Hermans fru), Matilda, Johan och sonen Herman Bergström ca 1948.
Fadern Johan Bergström var skomakare och fritidspastor i den lokala metodistförsamlingen i Storebro. Modern Matilda skötte som vanligt var familjen och hemmet.
De fick fyra barn. Den förstfödda Hildur dog redan efter några dagaroch denna berättelses Hildur fick ärva sin storasysters namn då båda föräldrarna tyckte så mycket om namnet och som en påminnelse om dottern de förlorat.
Sedan följde Hjalmar som dog någon gång på 1960-talet, Maja (Maria) som blev över 100 år, Hanna som avled kring 1970 samt den yngsta Hildur som såg dagens ljus 1892.
Barndomshemmet i Storebro. Mannen i mitten med kubb är Johan Bergström
Familjen flyttade till Hjulsbro utanför Linköping ca 1905. Johan satte upp ett skomakeri och försörjde familjen på det viset. Barnen fick börja att tidigt arbeta. Hildur fick arbete på Kafé Berget hos bagare Lindh inne i Linköping.
Dock drabbades hon av fattigfolksgisslet tuberkulosen och fick därför vistas på Stratomta Sanatorium utanför Linghem. Hildur berättade att hon fick gå till Stratomta som är en promenad på ca 15 km från Linköping.
Personal och och intagna på Stratomta 1910. Personen i sängen är inte Hildur utan en vännina till henne som för övrigt aldrig återhämtade sig utan avled på Stratomta. Hennes namn är tyvärr okänt.
Hildur återhämtade sig efter en tid på Stratomta och kunde åter börja arbeta. Nu fick hon ett arbete på Linköpings relativt nya lasarett. Där hon kom att stanna fram till hon gifte sig med sin Erik 1914.
Arbetskamraterna Gerd, Lovisa och Ingrid. Efternamnen okända. Fotot skall vara tagit 1910 men troligare är att det är från 1911.
Eldaren på lasarettet. Han hette Johan efternamet är tyvärr okänt. Han körde också den första ambulansen som var en övertäckt dragkärra! Fotot är tagit troligtvis 1910 eller 1911
1916 föddes Hildur och Eriks första barn; Eva som sedan 1919 följdes av Ingrid. De hade flyttat till Västanågatan 9 i Linköping när de gifte sig.
Västanågatan någon gång på 1910-talet
Västanågatan tillhörde ett genuint arbetarstadsdel men också en fattig stadsdel i den dåvarande utkanten av Linköping. Här hade kommunledningen beslutat att bygga arbetarbostäder för man ville inte ha arbetarna boende i den centrala delen av Linköping.
Hildur med Ingrid ca 1921
Det fanns en stor grannsämja mellan de boende i dessa kvarter där de delade på på bröd och såg efter sina barn då det behövdes. En familj som familjen Göransson som de hette nu efter giftermålet med Erik var Svenssons.
Hästslaktare Svensson med familj uppklädda för fotografen.
Hildurs dock käraste väninna var Alma Fredriksson som blev en livslång vännina långt efter familjen hade flyttat.
Alma Fredriksson ca 1915-20
På Västanågatan bodde de sedan fram till 1923 då familjen flyttade in på Stadsteatern i Linköping där Erik hade fått tjänst som scenmästare och Hildur som incpicient.
Det var naturligtvis ett stort steg att flytta in i en tjänstebostad med rinnade vatten och värme. Det var givetvis en dröm som blev verklighet efter utedass och vatten på gården i de fattiga kvarteren kring Västanågatan.
Systrarna Eva och Ingrid Göransson straxt före andra världskrigets utbrott.
Åren kom att gå och Hildur och hennes Erik och barnen hade ett bra liv på teatern i Linköping. De gladde sig åt sina barn och levde ett gott liv trots ofärden i världen med krig och ransoneringar.
De lärde känna genom arbetet i stort sett alla den på den tiden välkända skådesspelare vilket en stor samling av autograferade fotografier vittnar om.
Erik närde sitt stora seglarintresse och vann mängder av kappseglingar under åren från mitten av 1920-talet till hans hastiga död 1952.
Familjen samlad i mitten av 1930-talet. Eva, Ingrid, Hildur och Erik. Notera prissamlingen på bokhyllan bakom familjen. Den höga pokalen i mitten står i undertecknads arbetsrum numera.
Hildur kom att sörja sin Erik resten av sitt långa liv och de kommande förtio åren fanns saknaden som en skugga för henne.
Hildur blev tvungen att flytta tillsamans med den yngsta dottern Ingrid som var den enda som fortfarande var kvar hemma. Hon hade under ett antal år drivet ett eget sömmeri på teatern.
Omställningen blev stor när flytten gick 1953 till Götgatan i Vasastaden i Linköping och här kom hon tillsammans med Ingrid leva tillsammans ända fram till sin död 1987.
Götgatan ca 1978
FOTO Ingemar E L Göransson
I slutet av sitt liv var Hildur mycket sjuk. De sista 10 åren var en envig med döden som hon lurade gång efter gång. Men slutligen de sista månaderna under 1987 orkade henns kropp inte längre att kämpa och sent kvällen den 28 december 1987 dog hon stilla på Ekhults vårdhem utanför Ljungsbro. Ett långt liv var över och en djupt älskad mor och mormor hade lämnat det jordiska.
Hildur hyste förhoppning och övertygelsen att hon på nytt skulle få träffa sina älskade föräldrar som hade avlidet i slutet på 1940-talet, sina systrar och sin bror, sin saknade dotter Eva som avled i mitten 1970-talet och inte minst sitt livs älskade kamrat och make Erik.
De sista bilderna här är tagna på infektionskliniken 1987 och är de sista fotona som togs av Hildur.